29.8.09

this house can fit us all

När jag svänger in på vår gata
ser jag en tjej sittandes på trottoarkanten.
Det är tydligt att hon gråter.
Det rinner mascara längs hennes kinder.
Hon sitter ihopkuren i sin alldeles för kalla sommarjacka.
Hon ser ut att frysa.
Hon måste frysa.
Sommaren är slut.
Om bara några få dagar,
ska man vända blad i kalender för att möta september.
Nu väntar hösten, vintern och tristessen.

Sitter hon fortfarande där och gråter?
Vad gråter hon över?
...

Inga kommentarer: