Jag har nog alltid haft ganska nära till gråten,
men sedan jag flyttade från Umeå har det blivit så mycket närmare.
Det jobbigaste just nu är att säga hejdå.
Veta att det kommer dröja en evighet tills vi ses igen.
Inte veta om det någonsin kommer vara sig likt.
Ibland längtar jag bara hem så mycket.
Just nu måste jag bara hitta tillbaka till mitt hjul.
Ekorrhjul, där livet bara snurrar på och man knappt hinner tänka.